agnezfelizia

Lögnerna äter upp mig inifrån, och snart finns det ingenting av mig kvar. Bara monstret. Jag sårar dom jag älskar, för att kunna förgöra mig själv i fred. Jag flyr, bort från dom som bryr sig, som vill hjälpa. Vänder taggarna utåt, fräser som ett skadat djur injagat i ett hörn.
Ångest som surrar i halsen och river i bröstet. Tar mina andetag, och mitt förstånd. Hjälp, snälla, hjälp... jag vill inte dö.