hemma en stund!
nu är jag hemma en stund, med en av världens finaste människor, så det känns bra. men imorn blir det att åka tillbaka till avdelningen igen... men jag kämpar nu, jag SKA VINNA!
Fångad...
Mamma vill lägga in mig igen, och jag va dum nog att säga ja till det. Nu är jag livrädd.
Jag vill inte! Jag vill bara få fortsätta ett tag till, bara ett litet tag till...
Jag är så rädd för ångesten... jag vill inte...
Jag kommer komma in dit och må skit för att jag tar någons plats, så kommer dom bli arga på mig för att jag inte äter, dom kommer kanske sätta sond på mig, men då måste dom droga ner mig först för jag kommer få så j*vla stark ångest, och sen kommer jag åka ut för att det inte funkar... så kommer jag va tillbaka där jag är nu, bara lite tyngre, och mer nerbruten...
Jag höll på att bryta ihop på teaterlektionen förut... höll på att säga att jag inte kunde va med på zip-zap-boing, men så gick jag och vann skiten, haha!
Tired...
I don't understand this anymore than you people do! I'm fighting myself for the right to my own life...!
I'm fighting so freakin hard and I'm just so freakin tired! I just want to sleep...
I'm freakin out cuz I'm not freakin out... makes sense?
I will die before next year if this continues, and I'm not scared... I'm just sooo freakin tired, and the fact that I'm not scared freaks me out a bit...
wtf...??!
vad är det för fel på mig?? varför hjälper jag parasiten ta livet av mig??!
never enough...
Det är aldrig nog...! "Träna mer, Ta bort mer, Ljug mer, Göm mer!!!" JAG HATAR DIG!
Jag vill inte mer, snälla, lämna mig ifred!
Nej, förlåt jag menade inte det där, snälla jag kan inte leva utan dig...!
LÄMNA MIG IFRED!
förlåt...
Jag vill inte mer, snälla, lämna mig ifred!
Nej, förlåt jag menade inte det där, snälla jag kan inte leva utan dig...!
LÄMNA MIG IFRED!
förlåt...
Why me, why anyone?
Every minute of everyday is a war.
Every minute of everyday leaves me sore.
I forget my pride,
or maybe I just cast it aside,
as my shaking bady falls to the floor.
I feel frozen to the very core.
Why me, what have I done?
Why me, why anyone?
Every minute of everyday leaves me sore.
I forget my pride,
or maybe I just cast it aside,
as my shaking bady falls to the floor.
I feel frozen to the very core.
Why me, what have I done?
Why me, why anyone?
It's just a number, right?
48.5... jag vägde mig igår och det stod 48.5... jag hade ju kommit upp till 51... men nu vet jag inte om det känns bra eller dåligt... det är farligt att komma under 50 kilo, det triggar som fan. Jag vet inte vad som är bra längre...
41.2 stod det på vågen när dom la in mig... när jag knappt kunde stå på benen, när varje steg kändes som att bestiga mount Everest... jag vill inte tillbaka dit, right...?
jag känner mig som en stor, slemmig, äcklig snigel, som slemmar av sig på allt och alla jag rör vid.
jag VILL inte göra såhär...
det är som att ha ett jävla krig i hjärnan, och jag blir så förvirrad...
Jag vill vinna...
JAG SKA VINNA.
kaffe, lunchkonsert och övertända människor
automatkaffe är inte sådär väldigt gott, men det funkar för att ta bort lite ångest. Snart är det underhållning i form av lunchkonsert och emot min vilja sitter jag där i publiken och önskar att alla ska va dåliga så att jag ska känna mig lite mindre kass... men sen mår jag dåligt för det, för jag vill ju vara en bra människa :(
mitt på torget sitter Mu11 och äter och skriker av skratt och uppmärksamhetsbehov. De hade sin sista förställning förut och alla är mer eller mindre övertända... hejsan hoppsan
mitt på torget sitter Mu11 och äter och skriker av skratt och uppmärksamhetsbehov. De hade sin sista förställning förut och alla är mer eller mindre övertända... hejsan hoppsan
If they told you to pull the trigger... would you?
Du står vid ett stup. Du kan välja mellan två vägar.
Hoppa, och dra i fallskärmen som du tror att du kom ihåg att packa,
eller
Vänd om och gå fram till Dom.
Dom ger dig en pistol. Sätt den mot tinningen, säger Dom. Sätt den mot tinningen och tryck av. Den är inte laddad, säger Dom. Den är inte laddad, och du måste trycka av för att komma förbi.
Men tänk om du såg när Dom laddade den då?
Vad skulle du göra?
Du är nästan säker på att du packade ner fallskärmen, fast Dom säger att du glömde.
Dom ger dig en pistol, som du vet är laddad.
Skulle du lita på Dom, eller dig själv??
Ljuga, gömma, såra, fly
Lögnerna äter upp mig inifrån, och snart finns det ingenting av mig kvar. Bara monstret. Jag sårar dom jag älskar, för att kunna förgöra mig själv i fred. Jag flyr, bort från dom som bryr sig, som vill hjälpa. Vänder taggarna utåt, fräser som ett skadat djur injagat i ett hörn.
Ångest som surrar i halsen och river i bröstet. Tar mina andetag, och mitt förstånd. Hjälp, snälla, hjälp... jag vill inte dö.
Ångest som surrar i halsen och river i bröstet. Tar mina andetag, och mitt förstånd. Hjälp, snälla, hjälp... jag vill inte dö.
fan... fan.
jag kommer dö. jag vet det, och jag känner mig tom. jag vill inte dö, jag orkar bara inte kämpa längre, för det leder ändå ingen vart. jag har försökt, men det blir bara värre. jag lever på lånad tid, och snart tar den slut... jag kommer dö. fan, jag kommer dö och det är bara mitt eget fel. jag har gjort det här mot mig själv. jag önskar att jag kunde sluta, det gör jag verkligen, men fan det går inte. jag kommer dö. fan, jag kommer dö.
parasitjävel
låt mig bara få tyna bort...
jag har en jävla parasit i hjärnan, det måste vara så...
ingen kan göra det här självmant, få sig själv att må så illa...
hopplösheten jag känner, jag kommer dö... jag kommer aldrig kunna bli frisk själv, och ingen kan bli frisk åt mig, Ergo, jag kommer dö...
jag vill inte dö, jag orkar bara inte må dåligt längre... för det blir inte bättre... låt mig bara få tyna bort...
jag har en jävla parasit i hjärnan, det måste vara så...
ingen kan göra det här självmant, få sig själv att må så illa...
hopplösheten jag känner, jag kommer dö... jag kommer aldrig kunna bli frisk själv, och ingen kan bli frisk åt mig, Ergo, jag kommer dö...
jag vill inte dö, jag orkar bara inte må dåligt längre... för det blir inte bättre... låt mig bara få tyna bort...
Heejdär, :)
f*ck life, det gör ont i hela fucking själen... jag hatar det här... jag har kommit till en uppenbarelse; jag kommer aldrig bli frisk. och det gör så j*vla ont, och jag är så j*vla trött på hela jävla f*cking skiten...
det va ju det där med bloggen ja... :D
hejdär... igen... jag har precis fått en snilleblixt! om jag är lite emo och skriver ur mig här, och låtsas att hela världen ser det och tycker lite synd om mig, så gör det ju inget eller hur?? för ingen läser ju iaf! :D :D
